Januari är en speciell månad på många sätt. Inte minst är det svårt att hitta tillbaka till vardagen – och vardagslunken – igen efter alla julhelger.
Vidare innebär januari ofta nya rutiner och scheman som får tillvaron att kännas besvärligare. I rollen som kombinerad författare/förläggare är det under januari du ska få till bokslut, årsberättelse, resultat- och balansräkning och troligen något mer som jag missat. Samtidigt ska du helst vara igång med uppstarten av en ny bok som kan ges ut lagom till kommande julrusch som faktiskt bara är tio månader bort.
Skönt att det snart är februari.
För mig ser det ut som ganska vitt skilda arbetsuppgifter, förläggare och författare. Både byråkrat och konstnär! (Kritiker och författare är väl en kombination som man ser oftare, kanske eftersom välformulerad kritik kan stå på egna litterära ben. Den som läser bokslut som skönlitteratur är väl gud ske pris inte född än.) Hur får du de båda rollerna att samexistera på ett bra sätt? Är det svårt för förläggar-Allan att få författar-Allan att hålla sina deadlines?
Faktum är att det är roligt att hålla på med båda delarna. I går kväll fick jag klart bokslutet med balans- och resultaträkning för 2014. Det ger en känsla av tillfredsställelse som kanske spelar in här. Hade du frågat mig i förrgår så hade jag kanske tyckt att byråkratdelen var rena pesten.
Intressanta tankar från Anders om rollen som författare och förläggare i en person. Förläggaren är förstås klart medveten om att boken helst skall vara klar till bokmässan och absolut i god tid som lämplig julklapp. Författaren vill väl fila på sitt manus så länge som möjligt. Vem vet? Allan har kanske hittat den optimala lösningen?
Han vill väl inte gå ut och kalla förläggaren för slavdrivare som en del författare gör….
Vivi-Anne
I Johanssons förlag är förläggaren en första klassens slavdrivare. Men det behövs när författaren är lat!